Bottenfärg och miljö är ett viktigt samband. I takt med att vår förståelse för miljöfrågor växer blir det allt viktigare att reflektera över hur våra aktiviteter – inklusive båtlivet – påverkar naturen. I synnerhet bottenfärgen som många båtägare använder har varit föremål för diskussion det senaste årtioendet och nya regler och påbud är att vänta. I den här artikeln kikar vi därför närmare på denna så viktiga fråga!
Innehållsförteckning
Är koppar dåligt för havet?
Koppar är en central ingrediens i bottenfärg och bidrar huvudsakligen till att minska beväxning på skrov, vilket i sin tur reducerar bränsleförbrukningen och därmed koldioxidutsläppen. Enligt en undersökning utförd av EU 2016 visade sig koppar ha en ganska liten påverkan på havsmiljön. Man kom också fram till att koppar från båtar utgör en väldigt liten del (några få procent) av den totala kopparmängden i havet – där den största källan till kopparutsläpp är bergerosion från floder och älvar.
De senaste årens forskning visar dock att koppar påverkar känsliga marina system mer i hav med lägre salthalt. Därför tillåts koppar överhuvudtaget inte i sötvatten, och endast i begränsad omfattning i bräckt vatten.
Även om en liten halt koppar är “nyttig” för havet kan det bli på tok för mycket till exempel vid ett varv där båtar slipas om vid byte av bottenfärg. Därför måste allt tvättvatten och slipvatten normalt återvinnas innan det släpps ut.
Nuförtiden finns det många bra biocidfria alternativ – bottenfärger utan koppar – som hjälper till mot påväxt av alger och havstulpaner. Med några få tvättar om året slipper man grov påväxt och slår samtidigt ett slag för miljön.
Koppar är inte nedbrytbart
Trots att koppar är ett naturligt ämne, kan det inte brytas ner eller försvinna. Dess närvaro i bottenfärg bidrar till att förhindra att organismer fäster på skrovet. När vattnet tränger in i ytskiktet på bottenfärger frigörs kopparjoner som släpps ut i havet. Där omvandlas de förvisso till ofarliga föreningar när de lämnar färgfilmen, så länge koncentrationerna inte är för höga. Problemen uppstår i områden med väldigt hög aktivitet på båtlivet.
Mikroplaster i färg
Till skillnad från vad många tror är inte bottenfärg en källa till mikroplaster efter applicering. Det är förvisso så att bottenfärg delvis består av polymerer men när de väl appliceras och bildar en film, upphör de att betraktas som mikroplaster. Mikroplaster kallar man syntetiska vatten-olösliga fasta polymerer som är mindre än 5 mm. De polymerer som finns i färgfilmen är permanent bundna och definieras inte längre som mikroplast. Det är dock ändå viktigt att minimera spill vid applicering och att noggrant samla upp alla färgrester.
Bindemedlet i bottenfärg tillverkas av både naturliga och syntetiska ämnen och de naturliga kommer normalt från barrträd. De är utvecklade för att långsamt lösa upp sig i kontakt med vatten så att man skall uppnå ett kontrollerat utsläpp av de aktiva ämnena som hindrar påväxt. Fyllnadsmedlen i bottenfärg består av krossad sten och är lika nedbrytbara som vanlig sand.
Äldre produkter med giftiga ämnen
Förr i tiden fanns det en rad väldigt giftiga ämnen som användes som biocider i bottenfärg. Framförallt organiska tennföreningar (TBT) och Irgarol användes och finns fortfarande på en hel del båtar i underliggande lager – om man inte slipat om båten utan bara målat lager på lager. Dessa ämnen är givetvis helt förbjudna i bottenfärg idag – men trots det finns det många båtar med dessa ämnen i skrovet, och tyvärr fortsätter de läcka ut i våra hav.
Eftersom bottenfärg är utvecklade för att långsamt läcka ut gifter för att hindra organismer från att sätta sig fast på båtbotten gäller det även de gamla lager som kan innehålla dessa supergiftiga ämnen. Gifterna är verksamma långt efter att de lämnar båten och fortsätter att skada alger och olika havsorganismer. För vissa djur kan problemen uppstå med tillväxten medan andra får hämmad möjlighet till reproduktion. Störningarna kan påverka hela ekosystemet negativt.
I synnerhet grunda småvikar – där vi älskar att ankra med våra båtar – är extra viktiga för den biologiska mångfald som behövs i våra sjöar och hav. Dessa är havets barnkammare för olika fiskarter och marint liv.
Utan biocider eller gift
Det har forskats massor på bottenfärger som är aktiva mot påväxt utan att samtidigt släppa ut gifter. Det finns flera bra alternativ på marknaden idag, och några av de främsta bygger på ett tunt lager av ett silikonliknande ämne som binder vatten till ytan – friktionen blir minimal och båten framförs med vatten mot vatten. Det ger både lägre bränsleförbrukning, snabbare framdrift och mindre påväxt. Nackdelen är tyvärr fortfarande att man måste tvätta båten några gånger per säsong – men det är väldigt enkelt eftersom påväxten inte fastnar ordentligt. Har man en snabb motorbåt räcker det med att köra fort emellanåt.
Skydd mot invasiva arter
En kanske mindre känd aspekt av bottenfärg och dess påverkan på miljön är att den spelar en viktig roll i att förhindra spridningen av främmande arter längs kusterna. Fritidsbåtar som inte har bra skydd mot påväxt kan oavsiktligt transportera runt larver från dessa arter, vilket riskerar att rubba lokala ekosystem. I svenska vatten finns till exempel i liten eller växande skala amerikansk kammanet, klängmanet, blåskrabba, penselhårskrabba, amerikansk hummer, stillahavsostron, svartmunnad smörbult och sargassotång. Alla dessa arter kan “följa med” fritidsbåtar om man har en rejäl tångbank under båten.
