När du köper förtöjningslina så kan du välja mellan tre typer av ändar: en splitsad ögla, en kaus eller en karbinhake. Men vilken ska du välja? Som vanligt beror det på – men är du tvungen att bara välja en så är det splitsad ögla som gäller. I den här guiden går vi igenom de olika typerna och dess för- och nackdelar.
Den korta versionen
- Med splitsad ögla: funkar alltid, och är solklart det bästa alternativet i naturhamnar.
- Med kaus: bra på din fasta plats, eftersom du kan fästa den i bryggan utan att schacklet sliter på tampen.
- Med karbinhake: smidigt att hantera, men relativt dyrt och lägre brottsgräns. Passar primärt mindre båtar.
- Med naken ände: som spring eller när du vill ha en riktig lång lina för att fästa i exempelvis ett träd långt bort.
Förtöjningslinor med kaus
En kaus är ett slags skydd för tampen. Det tillverkas i primärt plast eller rostfritt stål. Poängen med kausen är just att skydda tampen mot slitage, vilket blir viktigt när du sätter ett schackel i det. För din fasta förtöjning i hemmahamnen är en förtöjningslina med kaus (plus ett schackel) alltså en optimal lösning.
Se alla förtöjningslinor med kaus
Förtöjningslinor med karbinhake
Karbinhaken är förstås supersmidig att fästa och ta loss. Nackdelen med den är att den av naturliga skäl har lägre brottsgräns än tampen. Det gör att den primärt passar mindre båtar. Har du en styrpulpet och oftast bara är ”ute över dagen” så är det en mycket smidig lösning. Har du en större båt eller ofta sover över i båten så rekommenderar vi istället att ha en modell med splitsad ögla.
Se alla förtöjningslinor med karbinhake
Förtöjningslinor med splitsade öglor
En splitsad ögla är den mest mångsidiga varianten av ända – och dessutom ofta den billigaste. Den är enkel att fästa i både knapar och pollare, men är inte direkt ivägen om du bara vill slå en pålstek. Den väger nästan ingenting och har enormt hög brottsgräns. Det är, med några små undantag enligt ovan, i princip alltid det bästa valet.
Se alla förtöjningslinor med splitsade öglor
Förtöjningslinor med naken ände
Dessa har helt enkelt ingen specialdesignad ände, utan den bara ”tar slut”. Änden är ofta taglad eller brännkapad. Den här typen av förtöjningslina tillverkas i avsevärt längre längder än övriga varianter, vilket är för att dess primära användningsområde är som spring eller när du bara behöver en lång tamp att fästa båten med. Alla båtar bör ha en sånhär liggandes, men det är onödigt krångligt att använda dem som din huvudsakliga förtöjningslina.
